Dags att sätta punkt
Efter fem års halvtidsstudier i litterärt skrivande sätter jag till slut punkt. Men jag slutar förstås inte att skriva, däremot vill jag nu skriva mer fritt och inte bli styrd av en akademisk kursplan. Studierna vid Linnéuniversitetet har varit helt avgörande för min utveckling, men det är dags att stå på egna ben. Jag vill också få mer tid till att skriva, vilket blir konsekvensen då jag inte behöver läsa kurslitteratur och skriva rapporter och diskussioner. Det har givetvis varit lärorikt men också tagit tid från ens egna skrivprojekt.
Distanskursens svagheter
Linnéuniversitetets skrivkurser har varit på distans. Det gör dem lättillgängliga men också andefattiga. Lärarna har förstås gjort allt för att skapa bra kurser utifrån förutsättningen, men det kan inte hjälpa att det digitala upplägget skapar distans. Vi delas in i diskussionsgrupper, men den där känslan av skrivgemenskap uppstår inte. Jag har också saknat att ha personlig kontakt med de utmärkta lärarna, som flera tillhör de namnkunniga inom litteraturfältet.
Till en början var kurserna på halvdistans, vilket var en optimal lösning för alla oss som har jobb och familj på annat håll. Tråkigt nog har man nu gått ifrån det upplägget helt och hållet. Utifrån universitetets horisont är det förstås mer effektivt att förlägga undervisningen på distans, vilket innebär färre lärartimmar samtidigt som elevantalet kan ökas. Men även från elevhåll har jag märkt att många har blivit mer bekväma. På kandidatkursen hade vi möjlighet att träffas fysiskt inför slutexaminationen, men när flertalet inte ville göra det, blev det istället på det vanliga sättet via zoom.
Folkhögskola i sikte?
För att fortsätta få feedback, men samtidigt ha större fokus på mitt eget skrivprojekt, har jag nyligen sökt till Birka folkhögskolas skrivkurs. Den är på halvdistans med regelbundna fysiska träffar och eget jobb däremellan. Ett idealupplägg med andra ord. Med tanke på folkhögskolornas pressade situation, blev jag glatt överraskad över att kursen fortfarande finns. Snart finns inga fysiska skrivkurser, då även folkhögskolorna drar ner på sin verksamhet eller gör undervisningen digital. De fysiska mötena mellan människor på en särskild plats och miljö, har varit något av folkhögskolornas själ.
Om jag får denna numera unika möjlighet att gå på en fysisk skrivkurs, kommer jag skriva vidare på diktprojektet Döda pixlar. Utöver det fortsätter jag mitt bokmanus Zumantras som är mitt första fantasyförsök. För att pröva ännu en genre, ska jag också skicka in till en tävling som tidningen Skriva anordnar med temat feelgood.