Utställningsråd för konstnärer

Här kommer en reviderad version av en text som jag ursprungligen skrev för konstnättidningen Volym. Den handlar om vad man bör tänka på inför en hängning av konstverk, för att maximera upplevelsen av utställningen.

Konsten att välja

Någonstans djupt rotat i oss alla tror jag det finns en rädsla för tomrum och tystnad. Horror vacui – fasa för tomrummet, är ett begrepp som knappast undgått någon konstvetare. Termen beskriver en strävan efter att fylla alla ytor med figurer eller ornament, vilket kan ses i till exempel islamsk konst, jugendstilen och medeltida målningar och interiörer. Ju mer desto bättre är en annan föreställning som lever kvar, trots att minimalistiska trender kommit och gått. Vad har nu det här med utställningar att göra, undrar kanske några? Det jag vill få fram är att det finns en rädsla för tomrum även i utställningssammanhang.

För mycket konst

Jag har sett många lokala konstutställningar i Östersund när jag skrivit för Volym. Något som slagit mig är att utställningarna många gånger har ett för brett urval av konstverk. Det bidrar ofta till en ojämn utställning helt i onödan. Det är kanske inte så konstigt att det förekommer mest hos ovana utställare, men även andra som ställt ut tidigare.

Vad det här beror på kan ha flera orsaker. En alltför lyhörd gallerist som vill gå konstnärens önskemål till mötes, samtidigt som den vill ha så många konstverk som möjligt att sälja, kan vara en förklaring. Från konstnärens sida kan det ha att göra med att man vill visa upp sin mångsidighet. Man ser kanske också utställningen som en möjlighet att visa allt man har, för man vet aldrig när nästa tillfälle ges. Sist men inte minst: Kan det vara så att den ovana konstnären ställer ut många verk för säkerhets skull, för att det inte ska se så… tomt ut?

Våga välja bort

För att kunna bejaka tomrummet krävs att vi gör medvetna val, vilket innebär att vi också måste klara av att välja bort. Konsten att välja rätt handlar till syvende och sist om att just våga välja bort. Det förutsätter samtidigt att det finns något att välja mellan. Men en tumregel är att hellre visa få riktigt bra konstverk än mycket och brett.

En gallerist gör en björntjänst gentemot konstnären om den tar med så mycket som möjligt för att vara snäll mot konstnären eller för att öka chanserna att sälja mer. Nu tror jag inte att vare sig konstnärer eller gallerister väljer urskillningslöst, men alla kan bli bättre på att välja bort. Ta hjälp av någon som vågar grovgallra! Själv är inte alltid bäste dräng. Bäst förstås om det finns någon på plats som kan handleda i urval och hängning, men det är ju inte självklart i mindre sammanhang.

Det finns givetvis undantag från regeln om att vara återhållsam. Vårsalonger eller salongshängningar till exempel, grundar sig på helt andra principer. Där handlar det verkligen om att visa upp en bredd och mängd. En annan genre som däremot kräver fasta tyglar är grupputställningar som har ett gemensamt tema. Här behövs en producent eller curator som tar ansvar för att konstnärerna håller sig inom ramarna eller ser till att inget objekt känns omotiverat.

Bäst för alla

Jag har tidigare arbetat som inredningsarkitekt och det har hjälpt mig mycket när jag har formgivit, hängt och producerat utställningar. En utställning med tight urval är till gagn för alla parter såväl konstnärer som gallerister, men inte minst besökarna som får en bättre upplevelse. Man ser inte skogen för alla träd – det kan gälla även konsten. En snyggt gallrad utställning lyfter varje konstverk så att de blir de unika objekt de faktiskt är.

Konkreta utställningstips

• Plocka ut godbitarna, strunta i resten eller tänk som om du skulle möblera en tom lägenhet. Börja placera de möbler som känns helt nödvändiga. Bo in dig och lägg sedan bara till möbler med ytterst stor eftertanke.
• Känn in lokalen innan, både med och utan utställning. Fundera på vilket sätt golv, nivåskillnader, takvinklar och ljusinsläpp kan bidra till utställningens arkitektur och känsla.
• Se tomrummet och luften som en aktiv del, arkitektoniskt element eller dimension i rummet som påverkar och lyfter upplevelsen av konstverken
• Minimalism behöver inte vara detsamma som väldigt få verk, utan ett angreppssätt eller förhållningssätt till ens konstnärliga praktik.
• Att blanda minimalistiskt hängda ytor med väggar med många objekt kan bli dynamiskt om lokalen är tillräckligt stor.
• Utnyttja hela lokalen. ”Klistra” inte allt utefter väggarna. Häng från taket. Använd golvet. Djupa fönsternischer kan också utnyttjas. Skapa rum i rummet om konsten vinner på det.
• Mycket små utställningsrum tvingar dig att göra ett tight urval, vilket är bra! Du kan också förvandla hela rummet till ett enda konstobjekt.  
• Stora utställningshallar ska inte fyllas ut till bredden per automatik. Jag har sett exempel där man tryckt in ställningar för att få ytterligare ytor att hänga konst på, vilket förstörde helhetsintrycket. Det blev för mycket av det goda, helt enkelt.
• Häng inte i varje skrymsle bara för att det går, framför allt inte på omotiverade ställen eller platser som är svåra att komma åt. Man måste kunna se konsten både nära och på håll.
• Upprepning av många eller samma objekt kan vara effektfullt om det görs medvetet.
• Våga lita på att det räcker, om utställningen som helhet fungerar bra. Precis som med film: Lita på din story, att den är tillräcklig nog.

Lycka till!