För någon vecka sedan var det fars dag. Jag har tidigare ansett att särskilda dagar för fäder och mödrar varit fåniga och avfärdat dem för att vara kommersiella jippon. Inte förrän nu vill jag fira på allvar. Nu när jag upplevt min första fars dag utan pappa. För att lyfta hur viktiga våra pappor är i våra liv, vill jag dela med mig av mina kulturfavoriter som alla har ett pappa-perspektiv.
Film
En riktig favorit är Min pappa Toni Erdmann (2017) av Maren Ade. Den handlar om en pappa som på mycket udda sätt försöker få kontakt med sin upptagna dotter i karriären. Filmen är en humoristisk pärla som också känns ordentligt i maggropen.
En annan film som också gestaltar relationen mellan far och dotter är After Sun (2022). Charlotte Wells har skapat detta lågmält melankoliska drama, där en kvinna tänker tillbaka på en resa hon gjorde med pappan när hon var 11, för att bättre förstå honom.
Den sista resan (2024) går förstås inte att bortse från när vi pratar pappa-filmer. Under julen skulle jag vilja se om filmen – den här gången tillsammans med mina vuxna barn.
Litteratur
Hur är det med papporna i litteraturen då? De förekommer inte så frekvent som man kanske tror, i alla fall inte i barnböcker. När det gäller bilderböcker är papporna ännu mer sällsynta. Emma Tornborg skriver om frånvaron i Att skriva barn- och ungdomslitteratur (2024): ”I väldigt många böcker är fadern frånvarande, han avbildas inte och nämns heller inte i texten.”
Jag tänker inte exemplifiera med någon barnbok, utan håller mig till vuxenlitteraturen. Det finns säkert många komplicerade romaner om pappor, men Skynda att älska (2009) tillhör den mer lättlästa sorten. Den självbiografiska boken av Alex Schulman är ett ömsint men också uppriktigt porträtt av en far, som inte var särskilt lätt att ha som pappa.
Musik
För den som saknar och sörjer är antagligen musiken det som lättast ger lindring. Inget kan som musiken nå in i själens skrymslen och vrår. Under pappas sista svåra sjukdomstid släppte Nick Cave albumet Wild God. Låten Final Rescue Attempt har blivit något av mitt soundtrack för den här tiden. Fyrabarnspappan Nick Cave som förlorat två söner med bara några år emellan låter sorgen sippra in i varje cell, i honom och i alla han älskat genom musiken han skapar.
Fotot högst upp visar pappa när vi besökte Furilden på Gotland 2021.